Hörn

I ett hörn av skafferiet står ett gammalt paket snabbmakaroner och en kexchoklad. Hörnet som Anna Skipper glömde. Snabba kolhydrater, sockerchock. Det är ingen som ids göra något åt det där hörnet. Det får liksom vara kvar, som en nödbroms. En bakväg till något som de har lämnat bakom sig. För den där dagen då det hembakade GI-brödet med fiberhusk har möglat i sin påse. Då någon glömt att lägga sojabönorna i blöt kvällen innan. Då bussarna stått still hela eftermiddagen och barnen väntat tjutande vid grinden till förskolan. Fröknarnas förebrående blickar bränner på näthinnan och någon annan har inte hunnit plocka ur diskmaskinen på morgonen. Och i frysen ligger en falukorv. 

Skymta

Klockan är bara halv elva än. Han skulle utan problem hinna beställa en taxi, säga gott nytt år till alla och vara hemma på Tyresö före tolvslaget. Skåla in det nya året med Annika och låta det bli den nystart som han så gärna vill tro att de behöver. Börja ägna mer tid åt varandra, det har hon sagt att de ska göra. Fråga hur hon mår, försöker han påminna sig själv om hela tiden. Inte älta, säger familjerådgivaren som de träffat ett par gånger.


Ja, han skulle kunna gå nu. Vara där han borde vara. Men det är något som stoppar honom. Något, eller någon. En annan väg som han bara skymtat bakom träden. Ett parallellt universum som existerar inom honom och överallt runtomkring men som han ändå inte riktigt kan nå. Hur han än böjer sig och bänder så kan han inte ta steget ut. Eller in.