Vad som hände i Lillträsk under den stora snöstormen i januari 2023

Det var något dovt över huset när hon långsamt vaknade och tog upp mobilen. 07.23, herregud hönsen. Hon knuffade till Jerka och hörde ett svagt stön till svar. 

- Är det ryggen igen?

Magen tryckte på blåsan och hon rullade klumpigt ur bädden. Den lilla toan på övervåningen var orenoverad med bruna mönstrade våtrumstapeter och grönt handfat och toalettstol. Hon kunde precis vända sig om där inne för att slippa backa in. Det var kanske bara dagar kvar nu, med Tuva hade hon varit någon vecka tidig men nu hade hon snart gått tiden ut. 

Ljuset i köket var annorlunda. Jo, nog hade de sagt att det skulle snöa, men det här var ju löjligt. Kunde snön verkligen nå upp över fönstren? Hon tryckte försiktigt upp ytterdörren och kikade ut över ett helt annat landskap än hon gick och lade sig till. Det snöade fortfarande och vinden var hård, det hade drivit långt upp längs söderväggen och fönstren var halvt täckta av snö. Grusgången ner till ladugården där de hade byggt ett utrymme till hönsen, syntes inte längre. Igår kväll var den snöfri. 

Snön piskade i ansiktet som nålar och det stramade över magen. Ett litet spadtag åt gången med skyffeln. Tur att kylan gjorde snön lätt och fluffig. Hon fick äntligen upp den stora trädörren och räddade sig undan vinden och snön. Det var mörkt och luktade fågel. Hönshuset som de byggt genom att dela av en bit av ladugården och bygga till en inhängnad av hönsnät hade de sedan inrett med sittpinnar, reden och vattenkärl. Hon öppnade dörren och gick in. Hönorna reagerade knappt, de var antagligen inte heller så förtjusta i det här vädret, trots att de spenderade sina dagar inomhus under vintern. Hon knackade isen ur vattenkärlen och fyllde på med nytt från slangen. Fyllde på foder, såg till att värmelamporna fungerade. Allt medan hon småpratade med Pärla, Maja, Alma, Lotta och de andra. 

fortsättning följer.....

Mamma

Flickan och hennes mamma sitter på samma plats som igår. De beställer räksallad med handskalade räkor och nybakat bröd. Mammans händer skakar när de lyfter besticken, och hon stirrar rakt ut i luften som att hon inte riktigt är där. Dottern, med håret prydligt uppsats i en tofs, äter som om hon vore på nobelmiddagen. Det ser märkligt ut, ett bordsskick som inte matchar med Mimmi Pigg-tröja och små knubbiga barnfingrar. Som om hon vore uppfostrad vid franska hovet tidigt 1700-tal och bara glömt sin vita peruk och siden klänning hemma. Hon äter några tuggor och lägger sedan ner besticken, torkar sig försiktigt om munnen med servetten trots att ingen smula haft möjlighet att hamna någon annanstans än i munnen med hennes nitiska födointag. Hon tittar länge på sin mamma som fortfarande inte verkar kontaktbar. Mamma bara fortsätter stirra ut i tomma luften, högra handens tumme som drar över vigselringen på vänster hand. Tankarna som vandrar från sådant som måste göras till sådant som hon inte orkar tänka på till sådant som får henne att vilja springa ut på motorvägen och kasta sig framför första passerande lastbil. Trots att hon inte ätit en enda tugga torkar hon sig också försiktigt med servetten innan hon nervöst delar den i småbitar. 

"Ska vi gå mamma?" 

"Jag är inte hungrig mamma."

"Jag vill inte äta mamma."

"Titta mamma jag äter nästan inget."

"Se mig mamma jag äter inte." 

"Mamma."

Nej det finns inga ord för detta, det är därför de aldrig sägs.

Konversation

 "Har du sett att William har plufsat till sig sedan han slutade med hockeyn?" 

"Det där är svårt att göra något åt i efterhand. Bäst att inte hamna där från första början."

"De klarar inte sånt själv, man måste vara där och styra upp åt dem. Föräldraansvar! Eller hur?"

"Det har vi sagt till Malte redan. Den dagen du slutar med din idrott, då är det gymmet som gäller. Minst tre gånger i veckan." 

"Han som var så fin och slank. Han var en riktig tjejmagnet redan på lågstadiet, William."

"Har Albin valt gymnasieprogram än?"

"Alltså du vet ju att han inte har haft det lätt med skolan. Ja det är ju någon sorts bokstavskombination där, det är jag helt säker på. Inget som behöver utredas eller så, men han har ju fått kämpa. Och så är det samtidigt som en sån superkraft, ja att han har ett sånt driv. När det är något han verkligen, verkligen vill."

"Då blir det ett praktiskt program?"

"Han har bestämt sig för ekonomi. Han vill starta företag, och vet du med hans driv så tror jag faktiskt att han kommer att lyckas. Han kan så mycket redan, om kryptovalutor och bitcoin och sånt."

"Malte bestämde sig för natur redan när han gick i femman. Sedan har inget kunnat stoppa honom. Du vet hur han är."

"Jenny sa att William ska gå fordon."

"Det tror jag passar honom fint."

"Ja det blir jättebra, han har ju det intresset."

"Och som jag alltid har sagt, det är inget fel i att gå ett praktiskt program."

"Nej inte alls, det behövs!"

"Visst är det Albin som kommer där borta?"

"Ja men ser du, då ses vi på matchen i helgen! Jag står i cafeterian, så då måste du fika!"

"Då får det vara rullrån i så fall. Nej, jag skojar, såklart vi ses! Får se om jag tar mig hem ikväll först."

"Hejdå då."

"Hej."