-Är det något ni undrar över?
Läkaren har vita kläder och en vänlig uppsyn. Hon luktar lök, som gamla tanter brukar göra, fast hon knappast kan vara över femti. Det är så mycket jag undrar över. Kommer jag älska det här barnet lika mycket som de andra? Kommer hon få bli gammal? Vuxen? Börja skolan? Kommer de andra barnen reta henne? Kommer människor tycka synd om henne eller skratta åt henne? Men ingen av mina frågor kan hon svara på. Hon vill säkert väl, och om jag sitter kvar här längre kommer hon vilja rekommendera mig att prata med en kurator eller psykolog. Det vill jag inte. Jag vill bara sätta mig i bilen och slå på radion och vara på väg hem.
-Nej, det är bra.
Jag reser mig och går ut ur rummet och vet att inget kommer bli sig likt igen.
Att jag skriver om barn och kvinnor som far illa har liksom blivit min grej utan att jag tänkt på det.
SvaraRaderaMin stackars hjärna är full av tankar, och när jag läser vad som händer runtom i världen berörs jag så hårt att jag vill göra något för att visa andra vad som händer därute.
När jag ger ut min nya bok kommer några procent av avansen(om det blir någon) att gå till en fond som månar om barn som utsatts för sexuella övergrepp.
Tack för dina kommentarer, det värmer alltid att få några ord.
Angående din text idag så tycker jag den var mycket igenkännbar.
ibland lönar det sin inte att undra, svaren kommer när de kommer....
SvaraRaderaEn bra text med viktigt tema. Frågorna som inget svar har, därför att ingen kan veta...
SvaraRaderastarkt
SvaraRaderaFrågor som bara livet kan svara på - kram!
SvaraRadera