En ungdomlig mamma. En som inte klär sig som en tant. En som gillar kebab och lyssnar på hårdrock. Hon har aldrig haft en sån mamma. Hennes egen mor var född före kriget och gick i hemstickade tröjor och ibland vid speciella tillfällen kappa och tanthatt. En gång gjorde hon ett tappert försök och köpte hem en skiva med popmusik. Familjen satt i köket när hon slog på skivspelaren. När Agneta och Frida började sjunga med sina väna röster ställde sig Julia upp och skrek ”Jag är punkare för helvete!” Micke bara skakade på huvudet. ”Åttitalet morsan. Åttitalet.” Den där skivan hamnade i en låda någonstans och mamma fortsatte lyssna på nygammalt. Bara på nyårsafton spelade de B-sidan med den där fina sången om nyår.
Mamma hade aldrig blivit modern. Hon kom liksom aldrig ikapp sin tid. Julia och Micke valde Dan Andersson och Evert Taube till begravningen. Nej en ungdomlig mamma, det hade Julia aldrig haft. Men hon ska bli en. En hårdrocksmorsa. En Lady Gaga-morsa. En morsa som har koll och vet vad som gäller. Med märkesjeans och iPhone. Med World of Warcraft och Facebook. Med bilen full av tonåringar och cola och Meshugga på högsta volym. Och hon njuter. Hon njuter av att hennes underbara pojke och hans kompisar vill bli skjutsade hit och dit. Av att de vill sitta hemma hos henne och titta på film på kvällarna och smula chips över hela soffan. Av att vara en ungdomlig mamma.
Julia bromsar in utanför fritidsgården. På några sekunder har de lyft ur sina skateboards och sportbagar och flaskor med cola. De vinkar och går iväg. Ante verkar aldrig skämmas för sin mamma och det känns gott i själen. Hon vet en hel del om att skämmas för sin mamma. Hon vevar upp rutorna och kör en bit innan hon vågar sänka volymen på radion. Hon rattar lite och de smattrande trummorna och skrikande gitarrerna ersätts av brus och efter en stund en välbekant röst. ”Nu har klockan blivit sju och det är dags för nyheter i kanalen som heter P4.” En ungdomlig morsa. Javisst. Men inte alla timmar på dygnet.
Min mamma var en ung sådan, och ibland togs vi för syskon. Det gjorde mig så stolt!
SvaraRaderaDäremot är de konservativa och har ibland underliga tankar.
jag själv är gammal, men ungdomlig i tänkandet med vissa stråk av gammelmanstänkande.
Haha..härligt! Fin beskrivning av mamman/tanten. Allt har sin tid och sin plats på nåt sätt. Själv kallades jag för hippiemorsan, när barnen var i yngre tonåren. Min dotter sa "Varför kan du inte vara som de andra mammorna och klä dig som en tant?". Mitt svar var naturligtvis "nej". Själv har jag en mamma som är 79 år ung! Jag skämdes aldrig för henne. Jag gillade lättheten i ditt språk. Bra!
SvaraRaderaGillade också den här texten. Kanske är det extra viktigt i en sån här text när huvudpersonen utger sig för att vara "inne" att World of Warcraft blir rätt t.ex. Personligen har jag tyckt att föräldrar måste våga vara föräldrar och inte bara kompisar med sina barn, men det är en annan historia.
SvaraRadera:-D, gillade. Ibland får jag dock för mig att barn VILL skämmas lite för sina föräldrar, att de SKA vara lite töntiga, eller?
SvaraRaderaFint skrivet. Nyfikenhet är nog en bra egenskap som tonårsmorsa men tonåring kan man ju inte bli. Tror som Ethel att man kanske vill skämmas lite för föräldrarna för att visa att man minsann inte är likadan.
SvaraRaderaJag har en töntig mamma. Inte så hip. Men har aldrig skämts för henne. Själv har jag alltid varit en ung och ungdomlig mamma. Men när min dotters klasskompisar påpekat det för min dotter, då har hon skämts. Hon vill att jag ska vara som dom andra mammorna, dvs gammal med noll koll. Jag vägrar. Jag tänker inte göra mig äldre än vad jag är. Nu är jag i och för sig 37 år, så nu börjar jag bli äldre...
SvaraRaderaDet går bättre med min yngre dotter. Hennes kompisars föräldrar och jag är mer jämngamla. Men det är fortfarande bara jag som går på festival och lyssnar på hårdrock på min fritid. De andra sysslar med orientering och sånt. Min dotter vill att jag ska vara kompis med dem. Jag vill inte.