Att sitta fast eller öppna dörrar

-Vem var det?
-Ingen särskild, bara en bekant från föreningen.
-Vad ville hon då?
-Han ville höra om jag hade nyckeln till förrådet.
Ordet "han" sagt med eftertryck, och en tydlig irritation i rösten. Hon hade aldrig misstrott Klara, aldrig frågat vilka hon träffade eller pratade med. Tilliten var tyvärr inte ömsesidig.

Hon reste sig och gick ut. Andades den friska luften och sträckte på sig. Mer och mer hade lägenheten med Klaras fondväggar och väggord, små vaser med torkade blommor och vackert slitna byråer blivit en plats där hon inte längre kunde andas. Mot en garagevägg i solljuset stod några tussilago. I år skulle hon följa med på den årliga fjällvandringen med kompisgänget från gymnasiet. Nu skulle det bli av.