Jag brukar se henne vid eftermiddagspromenaden när hon har hunnit ut med sina barn.
Hon ser så käck ut i sin gröna parka, täckbyxor, handskar och hijab.
Hon svarar alltid, på mammors vis, att "det går bra."
Kan du bära mig? Stoppa in vanten? Skala apelsin? Det går bra.
Jag brukar undra hur det känns att börja om, förändra allt.
Att barnen redan känner språket bättre, att sakna sin familj.
Att bygga en framtid man aldrig drömt om, ja ibland vill jag fråga om det.
Kanske skulle hon svara, på mammors vis, "det går bra."
Om man tar bort de två första meningarna och börja läsa från "Hon svarar alltid..." tycker jag att det blir som en dikt, ett poem. Ett väldigt fint poem. Tror att man förstår att det är en invandrad kvinna av innehållet.
SvaraRaderaOch jag har lärt mig att det ska vara så här:
"det går bra".
Punkten skall bara vara innanför citationstecken om det är en tydlig del av ett citat. Det är det inte här och därför skall punkten vara utanför.
SvaraRaderaMen den är bra.
Jag tycker inte att de två första meningarna stör men Ethels synpunkt är ändå intressant tycker jag. Det är bra att skära bort saker - man ser annat då.
Om jag skulle skära bort i starten skulle jag börja med orden "Grön parka täckbyxor handskar och hijab" (jag har inga kommatecken på den här datorn).
Vad gäller rytmen är den jättefin.
Jag gillar det du skriver. :)
SvaraRaderaJag gillar men tycker ändå att Ethels synpunkt är genial.
SvaraRaderaBerättelser vi kanske aldrig kommer att få höra. Jätte-bra, allting.
SvaraRaderaHm. Borde korrigera mig för "vi" här, men hur "otrampar" man ett trampat klaver..?
SvaraRaderaBra skrivet, jag var inne på det diktmässiga, jag också.
SvaraRaderaJag är en sån där tråkig typ som tycker att det går bra både med och utan den första meningen. För det gör det. Det går väldigt bra.
SvaraRadera