Svek

Med risk för att passera någon gräns nu, eller ses som en galen "stalker", så måste jag bara få ur mig det här. Jag har läst om Julia och K nu, tills bloggen "Grå Papegoja" tog slut. Fantastiskt! Jag hoppas att du kan se det här som en hyllning. Skriv mer GP!


Svek

Läppar som aldrig möttes, händer som aldrig trevade sig fram i mörka skrymslen, aldrig smekte, aldrig darrade förväntansfullt när en dragkedja drogs ner eller knappar knäpptes upp. Ändå kommer du hem och levererar halvsanningar med en nonchalant min. Sjunker ner i soffan, ner i livet som kanske överväldigade dig en gång.

Du inbillar dig att du slits mellan två män, men du slits mellan två världar. Den ena, som du byggt själv av anteckningsblock och svartvita bilder. Den andra, som du inom dig redan har valt. Valt av kärlek. Kärlek? Kom inte dragandes med kärlek när du talar om Stefan. Kom inte dragandes med omtanke när du talar om K.

Du har redan valt, min vän. Du har valt som så många andra, av rädslor och bekvämligheter. Av förväntningar och enkelhet. En enkelhet som kantas av stickningar och tidiga kvällar, av att skjutsa och hämta, laga och lappa. En enkelhet som du håller vid liv med dina halvsanningar, som du står ut med för att du kan tänka på K's läppar som kysser en gitarrhals. Du går till sängs ensam och lägger ditt anteckningsblock på nattduksbordet.

I den andra världen går du och frågar om K, du är den som bryr dig, den som han bryr sig om. Du är en av de vackra, de magiska, betydelsefulla. Du är en av alla kvinnor, ändå speciell. Inbillar du dig? Du följer en främling till hans hotellrum mitt i natten. Du omger dig med hans vänner, flickvänner, lyssnar och undrar, oroar dig. Han släpper dig inte, fjättrar med rebusar och gömda barndomsminnen. Nära ditt hjärta bär du dem, bär du honom. Du är någon som möter ett par ögon med samma nyfikenhet, någon som lever.

Du är jag Julia, och jag är du. Vi bygger våra världar, leker och låtsas. Det är inte på riktigt, Julia. Är det på riktigt?