Jag vägrar skriva en usel text som jag inte kan stå för ens på fyllan. Jag vägrar tota ihop något bara för att det ska göras. Du bryr dig inte, svarar att allt är bra, fast du läser hälften. Du ger tummen upp och ler, fast jag skäms för varje bokstav. Men jag skiter i dig. Det är mina ord och min själ. Det är min blogg och mitt liv. Det är jag som står kvar när alla andra gått hem och då finns inget annat kvar än orden. Orden jag äger, de underbara. De underbara som ömsar skinn av sig själva när ingen ser på. Nästa gång jag läser dem är de annorlunda, färgerna djupare och meningarna mer elastiska. Det är de orden jag vill skriva. De som befruktar varandra och växer i munnen till något som jag inte visste att jag kände. Inte någon dussintext som går obemärkt förbi. Inte något okynnesskrivande eller en dikt om moln. Så om du kan fatta det eller gå och lägg dig istället.
Jag gillar att det finns ilska i orden och att ilskan växlar till ömhet när du skriver om orden. Som en vakthund!
SvaraRaderaVackert. Men hur vet man om det är uselt eller underbart - så där just när man skrivit, menar jag? Man kanske måste tordas publicera det usla ibland för att få se det ömsa skinn och bli lite underbart...
SvaraRaderaSvar: ja, det måste kännas gôtt!
SvaraRaderaFastnar för ditt sätt att beskriva ordens förvandling och fördjupning.
SvaraRaderaVäldigt bra, underbart med lite ilska och precis så är det, samma ord kan kännas helt olika vid olika lästillfällen. Även om man ibland tycker att orden är skräp är de mina och bara mina :-).
SvaraRaderaFörresten vilken är din text i Hetta-samlingen?
SvaraRaderaFin beskrivning av betydelsen av ord! Den enda som kan bedömma dem och dess innebörd är författaren trots att många andra försöker. Och det är lustigt; hur samma ordkombination ena dagen kan te sig så annorlunda den andra.
SvaraRaderaJag fattar. Och någon dussintext har jag aldrig läst på denna bloggen.
SvaraRaderaJag förstår precis, du satte just ord på mina tankar ;-) Tror jag har gillat alla dina texter hittills :-)
SvaraRadera