tisdag 19 juli 2011

Brus


Bara ett par kilometer längre ner flyter älven förbi som en stillsam å, men nedanför stugan brusar storforsen. Går du nära blir det öronbedövande så att till och med dina egna tankar försvinner i dånet. Längst ut mot forsen finns en klipphäll där du kan stå nästan torrskodd och ändå vara så nära vattnet att du blir yr av allt virvlande och skvättande. När du har suttit på huk där en halvtimme har du tömt huvudet på allt ovidkommande, jag lovar dig.
Uppe vid huset är forsens ljud ett bakgrundsbrus som du vänjer dig vid. Det är som att du sätter igång en köksfläkt när du kliver ur bilen, och låter den gå tills du stänger igen bildörren igen och är påväg därifrån. Vi som har växt upp här är vana, men för dig kanske det tar ett par somrar innan du kan koppla bort det helt och hållet. Forsen är stark och kommer alltid vilja påminna dig om sin existens. Så att du inte glömmer vem det är du har att göra med. Så att du inte slappnar av och släpper barnen utom sikte. Långt tillbaka har barn dött i forsen.
Men jag vill inte skrämma dig. Jag vill bara att du ska veta vad det är du köper. Jag vill inte att du ska komma hit och tro att du ska mötas av den oändliga tystnaden. Avkoppling och lugn långt bort ifrån stadens sus och brus. Här finns ett annat brusande, och det är vad du köper av min mormor alldeles för billigt. Jag vill bara att du ska veta. Gratulerar till köpet.

9 kommentarer:

  1. Motvilligt säljer hon. Vackert och en aning sorgligt, nostalgiskt. Kom att tänka på dofter som ett bakgrundsbrus också...pappersfabriken vi åker förbi i Hyltebruk ibland är för oss en pina men folk som bor där känner den inte ens.

    SvaraRadera
  2. Haha, kul och oväntat slut! Jag känner det som att det blir som en omvänd meditation att stå där vid forsens brus och låta tankarna försvinna bort. Alltså samma resultat som vid meditation, rensar hjärnan.

    SvaraRadera
  3. Arg och vemodig text. Tycker mycket om första stycket. Tankarna försvann när jag läste det. Och visst finns det tvättnötter! Googla och se!

    SvaraRadera
  4. En sådan fors vill jag ha här. Nog för att skogen har samma funktion för mig, men det är något speciellt med vatten. En sådan kraft och vildhet. Precis det jag älskar.
    Texten var som Marmoria sade både arg och vemodig, och jag gillade den massor

    SvaraRadera
  5. Hej! Kunde inte svara på ditt e-mail från 1av3.se, så här kommer det:

    Jag har inte heller läst en enda text ur Hetta ännu, men som sagt vi SKA! Jag har det bra fast jag jobbar :-(. Kram från Ethel

    SvaraRadera
  6. Nej, jag har inte läst "Gryning över Kalahari" - än. Ska göra det någon gång. Gillar Lasse Berg.

    SvaraRadera
  7. jätte jätte fin love it.
    tycker inte den är arg, känner en saknad

    SvaraRadera
  8. Gillar den... känner vemod och kärlek till den när jag läser. Som någon skrev ovanför: Säljer den motvilligt...
    Tänker på mina somrar i norrland när jag var liten... funderar på om dom som bor där nu uppskattar alla dom små tingen lika mycket som jag gjorde. Hoppas i alla fall på det.

    SvaraRadera
  9. Bra skrivet!! Jag, som bara har höghus runt mig just nu, försvann bort i tankarna till Mörrums ån och dess härliga natur... men bara för en stund tills du ändrade skepnaden på texten och man insåg vem det var skrivet för. Som sagt, väldigt bra!

    SvaraRadera