Om män och tv-spel

Ja ni har rätt. Kvinnor, speciellt mammor, blir faktiskt stressade och lätt irriterade när en man sätter sig vid sitt tv-spel. Och det är inte bara för att vi vet att vi inom de kommande timmarna inte kommer få någon som helst kontakt med er. Eller för den delen någon hjälp med urplockning av diskmaskiner, klippning av gräsmatta etc. Utan dessutom för att vi vet att under de timmarna kommer ni vara totalt avskärmade från världen. En ettåring kommer kunna bygga ett tre meter högt torn av tändstickor och knivar och klättra upp i detsamma framför era ögon utan att ni reagerar. Tonårsdöttrar kommer kunna fråga er om det är ok att de sover över hos någon som de träffat på nätet som heter ”Z” och om han kan få skjutsa hem dem på sin motorcykel och ni kommer svara med ett ”mmm”. Det är liksom Alfons pappa läser tidningen gånger tusen. 

Men missförstå mig inte! Jag älskar också tv-spel. Jag kan också flyta bort i skärmen några timmar och undra vart tiden tog vägen. NÄR BARNEN SOVER! Och tvätten är tvättade, disken diskad och alla pyttesmå legobitar ligger i sina lådor. När jag spelade Fable 3 kunde jag knappt tänka på något annat än nästa uppdrag och jag längtade till den där stunden NÄR BARNEN SOV och tvätten var tvättad och disken diskad och jag kanske struntade i de där pyttesmå legobitarna någon gång. Men jag satte mig inte mitt i högen av barn och leksaker och oöppnad post och torkade makaroner medan du lagade mat med en skrikande bebis i famnen. Och jag sket inte i allt för att jag ville levla min gubbe eller komma till nästa nivå eller vinna Stanley cup. DÄRFÖR blir vi stressade, pojkar, när ni sätter er vid erat tv-spel. Fatta det!