söndag 2 juni 2013

Ingen titel

För de andra var jag Carmen i mina vida kjolar
Mitt ansikte var dolt men bröstet blottat
Jag lekte kurragömma och kull
lindans på en knivsudd mellan skratt och förtvivlan
Älskar jag så akta dig! 
Det var sången de sjöng men du kunde inte
Ville inte vara någon Don José

Du kom gående längs stigen
med fjärilar sittandes på dina fingrar
och spår av den yttersta striden på din kropp
Vilda djur vilade vid dina fötter
Jag lät dig vara min Jesus
och du frälste mig på alla möjliga vis
som jag inte visste att jag behövde

Du bjöd mig att dricka ur daggkåpeblad
Det var ömsom vin, ömsom vatten
och ömsom något annat som berusade min själ
Din hand strök över min panna
som en orkan rider fram
Renar världen och låter den födas på nytt
Du välsignade mig med dina kyssar
och jag dog i din famn
Allt ska resa sig på den tredje dagen

När du gick tog jag på mig mina kjolar
Band snörlivet som jag fått lära mig
Ett svart sorgflor fladdrar i vinden
en solkatt spelar över slitna brädor
I kitteln på gården kokar jag mina lakan

6 kommentarer:

  1. Underbar!! Och rolig kommentar hos mig.

    SvaraRadera
  2. Gillar verkligen känslan i den. Jag skulle tagit "du bjöd mig dricka ur daggkåpeblad" som titel. Vill stjäla dikten av dig.

    SvaraRadera
  3. Läst den flera gånger för att suga i mig allt.

    SvaraRadera
  4. Fantastiskt. Glad att jag kom gående.

    SvaraRadera
  5. Mäktigt. Sista raden...

    SvaraRadera