Revolutionens fotfolk

Erik är sjutton år och har köpt bitcoin för hela studiebidraget. Anna är sexton år och läser just nu sidan hundratretton i Kapitalets andra band. Idag är de på väg till ett möte, en sammankomst som kanske ska komma att förändra deras liv. Så känns det i alla fall nu när de sitter på bussen tillsammans. Annas ljusa lockar sticker fram ur hennes egenhändigt virkade mössa och bildar ett slags skygglappar när hon böjer sig över boken. Hon vill inte se på Erik just nu, han är så ivrig och blir så lätt hetsig. Hans knä skakar mot hennes och han fingrar nervöst på mobilen. 

Eriks pappa är byggmästare och hans mamma jobbar på ett äldreboende i andra änden av stan. Anna tror att hon kanske är undersköterska. Bildning verkar inte vara något som man håller högt i hans familj. Proletariatet, tänker Anna och önskar att hennes egna föräldrar inte var akademiker. Hon är rädd att ingen kommer ta henne på allvar, att de kommer tycka att hon är överklass när de får reda på hennes bakgrund. Erik vet såklart vem hennes pappa är och att hennes mamma jobbar på universitetet. Han verkar inte bry sig, men hon vet inte vad de andra kommer säga. Hon vet inte ens vilka de andra är, de har bara haft kontakt på anonyma forum på nätet. Ändå känner hon ända in i benmärgen att det är här hon hör hemma. Den här gruppen, den här kampen. De behöver henne, och hon behöver dem. 

Bussen stannar med ett ryck och Anna får bråttom att stoppa ner boken i ryggsäcken. Höga betonghus reser sig runt dem och de ser sig omkring. Erik får syn på skylten, 11A, där de ska ringa på porttelefonen och sedan bli insläppta i en källarlokal. Han går med snabba långa steg. Beslutsamt. Anna följer efter men tveksamheten börjar ta över och knyter sig som en klump otuggad vetebulle i magen. Fötterna blir till betongsuggor och hon stannar. Han ropar på henne men hon står kvar. Det är nu, just i det här ögonblicket, som jag väljer väg, tänker hon. Men hon väljer inget. Eriks ögon skjuter blixtar men hennes betongfötter kan inte hoppa undan. Han vänder tillbaka och tar tag i hennes arm. 

"Jag fattade hela tiden att du inte skulle palla. Spring hem till pappa du, jag går själv. Läs en bok, det förändrar säkert världen!"

Och han vänder sig om och går. Och hon står kvar och ser honom bli insläppt i 11A. Och världen blir oklar och liksom suddig i kanterna och tiden dras ut och trycks ihop tills minuterna blir till sekunder och månader och till slut försvinner marken under hennes fötter. Då äntligen lättar hennes betongfötter från marken och flyger henne hela vägen hem. Nyckeln i dörren, mössan på hyllan. Kapitalet ställer hon tillbaka i bokhyllan i vardagsrummet.

Mina ord var: Benmärg, Bulle, Bildning, Bitcoin och Byggmästare (Betongsugga, Betonghus och Beslutsamt kom med av bara farten!)