lördag 9 augusti 2014

Håla

Jag tittar på henne och hon är så vacker. Hon står där och är så vacker och mina ögon ramlar ur sina hålor. "Förlåt" säger jag och försöker trycka tillbaka dem. Fingrarna bli blodiga men hon bara ler. Jag önskar att hon inte skulle le så vackert. Sedan kommer Hanna som är hennes bästa vän. "Vad fan glor du på? Jävla äckliga lebb." De går arm i arm därifrån och skrattar och jag sluter ögonlocken, håller ögonen på plats. Och jag tänker att jag stoppar in min hand mellan hennes ben och rör vid henne. Det känns äckligt. Sedan tänker jag på Andreas, att jag rör vid honom där. Det känns lika äckligt. Och jag tänker att jag kanske är en ingenting. Och det känns bra så. Ingenting kan inte vara lika äckligt som en lebb. Jag önskar att jag vore ingenting. 

6 kommentarer:

  1. Starkt, bra skrivet. Gott att se dig igen.

    SvaraRadera
  2. Jättebra! Kraftfullt och bräckligt.

    SvaraRadera
  3. Kraft och skörhet på samma gång. Mänskligt.

    SvaraRadera
  4. Den bisarra bilden av ögonen som trycks tillbaka med blodiga fingrar gör texten oerhört stark. Och du håller kvar den starka känslan.

    SvaraRadera
  5. Oj, vad obehaglig, men bra, väldigt bra!

    SvaraRadera