Förlorat

Hans fingrar rör sig snabbt över greppbrädan. Smygande, som om de inte vill att han ska märka vad de håller på med. Då och då låter han ett ackord eller en kort melodislinga ljuda. Klangen är dämpad och varm men tonerna är utdragna och klagande. Den ljusa skjortan hänger som på en galge över hans beniga axlar. Kinderna insjunkna, huden grå och tunn. Ja, han ser sliten ut, som alltid. Men det är något mer också som hon inte känner igen. Som ett skavsår, något som finns där och irriterar och smärtar. Hon sitter i hans karmosinröda fåtölj och halsar ur sitt medhavda presentenvin, ett amarone från 79.
- Man hör aldrig blues nu för tiden, det är synd, säger hon och fokuserar blicken på hans dansande fingrar. Han tittar inte upp. Hon söker en kontakt, eller närhet som en gång har funnits.
- Träffar du fortfarande Jeanette?
Nu tittar han på henne och genom henne som hon alltid har inbillat sig att han kan göra.
- Du måste fan börjar slappna av nån gång. Seriöst, att du inte bara släpper allt. Skit i det nån gång.
Hon drar upp benen i fåtöljen och när hon möter hans blick vet hon att han har sett. Han suckar djupt och tittar ner på gitarren igen.
- Jag snackar inte om att röka på eller nåt. Fan. Jag vet var jag har dig vet du. Se bara nu, så jävla rädd att inte följa mallen.
- Nej jag vet precis vad du snackar om, fräser hon tillbaka. Ska vi ha den här diskussionen igen tycker du det? Jag vet var jag har dig också, kan vi låta det stanna där?
Vinet är tungt, och flaskan fuktig av iskall handsvett.
- Vet du varför vi har den här diskussionen om och om igen?
Han förväntar sig inget svar och får inget heller. Nu är han helt lugn. Det är knappt så att hjärtat orkar slå.
- Det är för att du tror att det handlar om mig. Du tror att vi ältar mina problem. Jag har aldrig haft några problem, okej? Du är fan både blind och döv. Minns du när jag gick med dig till tandläkaren? Minns du när jag skjutsade hem dig efter skolavslutningen? Du har bara stoppat undan allt och gått och byggt dig ett precis likadant luftslott. Fattar du inte varför vi har den här diskussionen?
Gitarren spelar sig själv nu där den ligger bredvid honom i soffan. Han har gått över en gräns nu, den som de aldrig korsat förut och han vet inte vad som finns på andra sidan. Gitarren spelar, matar fram en rytmisk blues som aldrig kan ta slut. Toner som föder varandra, leder vidare mot refrängen men kommer aldrig dit. De har rest sig upp nu, omedvetet. I sitt huvud hör han munspelet och en melodislinga som aldrig kommer spelas. Hennes blick är låst i hans klarblå iris och i tomheten i pupillen som hon aldrig kommer kunna tolka. Per automatik kontrollerar hon pupillens storlek.
- Jag ringer en taxi nu. Tystnad. Hon har frammanat tystnaden och han har nämnt det onämnbara. De har dödat det välbekanta tugget, smågrälandet som de båda kan vila i några timmar.
- Morsan och farsan, börjar han men det finns ingen fortsättning på frasen. Hon häller sakta ut resten av vinet i vasken medan hon pratar med taxibolaget. -Tack för presenten, säger han och får ett ironiskt leende tillbaka. -Ja tack, så snart som möjligt. Femton minuter? Ok.
Han sätter sig ner i soffan och plockar upp gitarren igen. Försöker hitta melodin som han nyss hörde, kanske var det en gammal vän som spelade den i ett annat liv. Ett liv som utspelade sig långt härifrån bland vänner och fester och musik. Ett liv som inte hade nöjt sig med en sunkig andrahandslägenhet och några folköl till frukost. Hon drar på sig stövlarna och kavajen. Nu är hon redan i trapphuset.
- Hejdå vi ses.
- Tre månader.
Hon är påväg nerför trappan. Dörren går inte igen helt, han hör de ekande stegen försvinna.
- Läkaren gav mig tre månader! ropar han från soffan. Ytterdörren går igen.
Han hummar på en melodi medan fingrarna tröstar gitarren som stötvis gråter fram blå toner.
"My baby sister aint comin back."
En ny låt börjar växa fram.
"She drank her wine and now she's gone."
Han sjunger och spelar tills lägenheten fylls med musik.
"If i had a brother like me i guess i would hate him too."
Gitarren sjunger med honom och dansar och virvlar och lägenheten är full av fest och musik och vänner.
"My baby sister aint comin back no more."