-Se dig för!
-Akta bilen!
-Du kan inte gå runt i din egen värld!
Nej inte kunde de förstå, det var långt innan Pokémon Go och Facebook-appen, långt innan smartphones och virtual reality. Ändå hade hon sin egen verklighet invävd i det de andra såg, totalt odigitalt. En hög tall vars krona var hem åt de gyllene prinsesstrastarna. En vattenpöl som kunde vara en portal till den magiska värld där hon styrde vädret med armbandet hon flätat på förskolan. Bilarna som körde fram och tillbaka för att lämna meddelanden mellan de fem kungarikena och därigenom avstyrde ett stort krig.
Hon hade inte tid att se sig för. Hon visste att hon måste hinna uppleva allt, känna och se allt innan det var för sent. Till och med hon som de sa var minst uppmärksam hade sett de vuxnas tomma blickar betrakta den fantastiska världen som fanns runt om dem. Till och med hon hade insett att allt skulle försvinna. Några år till, sedan skulle hennes magiska värld dö bort inför hennes ögon liksom den gjort för alla de andra.
Tycker om texten, jag tänker på att det finns olika slags uppmärksamhet. Barnets uppmärksamhet är riktad på sin inre värld, inte mindre verklig egentligen. Bilarna som avstyrde ett stort krig blev jag väldigt uppiggad av.
SvaraRaderaVilken underbar barndomsskildring.
SvaraRaderaJag hoppas att inte den härliga fantasin försvinner som vuxen. Jag tror faktiskt inte det. Det är bara det att så många av oss vuxna tappar bort den någonstans. Fast den bara gömmer sig.
SvaraRaderaÅh vad jag gillar din text!!!! Jag hoppas att hon inte slutar se.
SvaraRaderaSjälv är jag en så'n som börjat se igen ;)
Smärtsam insikt suveränt fångad-
SvaraRadera