På tåget

Vi kunde inte hitta våran plats, kanske hade vi ingen biljett ändå, så vi gömde oss bland resväskor och köpte vin i bistron. Små små flaskor och små små glas. Utanför sprang natten förbi och landet. Vi verkade inte kunna bekymra oss, fnittrade som små barn och andades tillsammans och när sömnen kom var det redan för sent att sova. Men vi bäddade ändå åt varandra bland ryggsäckar och sovsäckar och en gammal lampskärm med rosa tofsar. Och när vi vaknade var vi nästan genomskinliga och allt hade kunnat rasa så fort och kanske det gjorde det och kanske tog jag min väska och gick av på fel perrong och kanske sågs vi aldrig mer. Eller kanske hittade du biljetterna i innerfickan på din grå ullkappa och så skrattade vi åt alltihop och letade upp plats 35 och 36 i vagn 7 och la upp våra väskor på hatthyllan som vi borde. Och vi flätade samman våra fingrar så att de aldrig skulle kunna släppa varandra. Och vi flätade samman våra liv och våran historia om hur vi möttes på tåget mellan Varberg och Luleå. För att det är sådant man gör på ett tåg.