tisdag 28 maj 2013
Nystart
måndag 27 maj 2013
Ordlek
söndag 26 maj 2013
En dikt typ
Jag kommer aldrig att glömma den dagen jag reste mig upp för att gå
fredag 24 maj 2013
Glashus
Mamma och hennes syster. Hur de alltid dansade runt varandra med nervösa skratt och bleka ursäkter. "Roger är på affärsresa igen. En konferens i Hamburg." (Portföljen stod kvar i hallen.) När jag var liten förstod jag inte alls vad de höll på med. Varför mamma alltid blev sådär "men älskling" när vi var på middag hos Katrin och Roger. Varför moster Katrin alltid pratade sådär gällt och gick och drog i ärmarna på koftan. Ursäktade sig för att potatisen var överkokt, duken var ostruken och att det var så stökigt. (Två nummer av Allers låg framme på köksbordet.) Kanske höll de varandra flytande. Mamma berättade långt senare att "Katrin hade haft det lite jobbigt ett tag". (Han hade haft 2,0 i blodet när bilen träffade berget.) Okej. Sa jag.
onsdag 22 maj 2013
Att leva är att dö en smula
torsdag 16 maj 2013
Skuld
Skuld är mitt liv på bekostnad av ditt.
Mitt välstånd för din fattigdom.
Skuld är ett tack som aldrig kan nämnas,
när din synd blir till min frälsning.
Skuld är en tyngd och ett ok.
Jag bär den med värdighet.
Utrensning
Det högra ledet, rakare ryggar, klarare blickar. Unga män och kvinnor med starka armar. Och i det vänstra. Krokiga, knotiga, slitna. Skinn som hänger på ben och armar. Barn och gamla, tunga steg. Var är de på väg? Vi vet alla men vill inte tänka, inte veta.
Ledet framför mig blir kortare. Du går till höger, du går till vänster. I ett annat liv hade jag kanske lagt märke till koltrastens sång eller de små gröna bladen på träden. Solen som värmer i nacken och de små molntussarna som sakta seglar över ett klarblått hav. Nu är det annorlunda. Lukten av bränt ligger som ett täcke över oss och vittnar om sanningar vi inte vill veta.
Du går till vänster. Stanken som letar sig in, fyller lungorna med gud vet vad. Du går till höger. I hela mitt liv ska jag avsky mig själv för att jag känner tacksamhet i den stunden. Jag gick till höger.
tisdag 14 maj 2013
Närhet
Hon sitter helt stilla för att inte tappa den där lilla värmen från Tinas arm. Nära. Men inte för nära. Tillräckligt för att känna värmen. Hettan. Men oändligt långt från att känna närhet.
måndag 13 maj 2013
Förlåten
- Att ett draperi gick sönder.
- Varför gick det sönder ett draperi när Jesus dog?
- Jo du förstår vännen, att hela världen var så ledsen över att Jesus dog, så fåglarna tystnade och det stora draperiet i templet gick sönder för att Jesus var Guds son och den vackraste människa som någonsin funnits.
- Mamma, vem älskar du mest, pappa eller Jesus?
onsdag 8 maj 2013
Svek
Svek
Läppar som aldrig möttes, händer som aldrig trevade sig fram i mörka skrymslen, aldrig smekte, aldrig darrade förväntansfullt när en dragkedja drogs ner eller knappar knäpptes upp. Ändå kommer du hem och levererar halvsanningar med en nonchalant min. Sjunker ner i soffan, ner i livet som kanske överväldigade dig en gång.
Du inbillar dig att du slits mellan två män, men du slits mellan två världar. Den ena, som du byggt själv av anteckningsblock och svartvita bilder. Den andra, som du inom dig redan har valt. Valt av kärlek. Kärlek? Kom inte dragandes med kärlek när du talar om Stefan. Kom inte dragandes med omtanke när du talar om K.
Du har redan valt, min vän. Du har valt som så många andra, av rädslor och bekvämligheter. Av förväntningar och enkelhet. En enkelhet som kantas av stickningar och tidiga kvällar, av att skjutsa och hämta, laga och lappa. En enkelhet som du håller vid liv med dina halvsanningar, som du står ut med för att du kan tänka på K's läppar som kysser en gitarrhals. Du går till sängs ensam och lägger ditt anteckningsblock på nattduksbordet.
I den andra världen går du och frågar om K, du är den som bryr dig, den som han bryr sig om. Du är en av de vackra, de magiska, betydelsefulla. Du är en av alla kvinnor, ändå speciell. Inbillar du dig? Du följer en främling till hans hotellrum mitt i natten. Du omger dig med hans vänner, flickvänner, lyssnar och undrar, oroar dig. Han släpper dig inte, fjättrar med rebusar och gömda barndomsminnen. Nära ditt hjärta bär du dem, bär du honom. Du är någon som möter ett par ögon med samma nyfikenhet, någon som lever.
Du är jag Julia, och jag är du. Vi bygger våra världar, leker och låtsas. Det är inte på riktigt, Julia. Är det på riktigt?
måndag 6 maj 2013
Det går bra (2)
Svarar alltid på mammors vis
"Det går bra"
Mamma kan du
Bära mig? Stoppa in vanten? Skala apelsin?
"Det går bra"
Jag undrar hur det känns
Att börja om, förändra allt
Lämna hem, familj
Och barnens nallar
Att bygga en framtid man aldrig drömt om
Det vill jag fråga henne om
Kanske svarar hon på mammors vis
"Det går bra"
Det går bra
Hon ser så käck ut i sin gröna parka, täckbyxor, handskar och hijab.
Hon svarar alltid, på mammors vis, att "det går bra."
Kan du bära mig? Stoppa in vanten? Skala apelsin? Det går bra.
Jag brukar undra hur det känns att börja om, förändra allt.
Att barnen redan känner språket bättre, att sakna sin familj.
Att bygga en framtid man aldrig drömt om, ja ibland vill jag fråga om det.
Kanske skulle hon svara, på mammors vis, "det går bra."
onsdag 1 maj 2013
Framtidstro?
Han tog stora steg ner för backen mot gångtunneln. Förhoppningsvis hade Charlotte fått plats på Klara över natten. Tunneln låg bara några hundra meter därifrån och var ett bra och undanskymt ställe för de som behövde något mer än kaffe för att vakna till. Han rös till när morgonkylan letade sig in genom hålet på sidan av de slitna gympadojorna. Det blev kallare och kallare nu för varje morgon och det tunna islagret på vattenpölarna bekymrade honom. Nu såg han henne där nere, med några andra tjejer från Klara. Han sprang den sista biten och slängde fram jackan som han haft hängandes över axeln.
- Här ser vi alltså Peder i en jacka av så kallad "over-size" modell. Den har en klassisk vinröd färg med svarta fläckar. Röklukten ingår!
Han räckte över jackan till Charlotte och nu först såg han hennes rödgråtna ögon.
- Den är din, som jag sa. Det kommer ordna sig för oss. Jag lovar, jag har inte snott den eller nåt. Hittade den i ett soprum på Söder. Och du, vet du vad det bästa är?
Ur en av fickorna halade han upp en femhundring och viftade med den framför hennes ansikte.
- Eva hälsade på mig igår. Hon kom och sökte upp mig på Klara. Hon sa att hon aldrig vill se mig igen.
Hon hulkade några gånger och halsade ur en PET-flaska.
- Vad fan, hur kan man säga så till sin egen morsa? Hon hade gått till nån jävla terapeut också.
Flaskan föll ur hennes hand och hon började skaka. Han satte sig bredvid henne och la jackan över hennes axlar.
- Du, det ordnar sig. Vi fixar det här. Det ordnar sig.
Medan han pratade försökte han förgäves stryka bort de svarta sotfläckarna på baksidan av jackan. Hon guppade upp och ner i ett slags tyst, uppgiven gråt.
- Det ordnar sig. Vi ordnar det.