Något fläckigt

Du tror att du är en häftig kille. Att du inger respekt när du kommer in hit med ditt gäng och viftar med knivar och pistoler. Du tror att vi beundrar dig, att vi åtrår dig. Att ditt sätt  är oemotståndligt och din uppenbarelse gudomlig. Att det finns något annat än rädsla i barnens ögon när de ser efter dig på gatan. Som du rör dig, som du går. Som om du ägde inte bara gatan utan världen runt om dig. Som om du var oövervinnerlig, onåbar. Du domderar och styr över dina vänner, skäller på servitrisen på cafét och svär åt din mamma i telefon. Du tror att du är något. Jag ska säga dig vad du är. Du är en skamfläck.

Efter strålkastarljuset

I mörkret bakom scenen

när föreställningen var slut

Vi behövde inte längre

spela våra roller

Bara stå där

stilla

Ta emot värme

och ge lite närhet