Ditt hår. Ditt mjuka, vackra hår. Min hand vill inte lämna
ditt hår. Min hand vill stryka sakta över ditt hår medan du sover, och mina
ögon vill aldrig vila. Mina ögon ser på dina ögon, dina ögonlock där jag vet
att dina mörka, pigga gömmer sig i trygg dvala. Dina ögon, dina vackra, oskuldsfulla.
Jag vill aldrig att de skuggas, grumlas. Som du är just nu. Just i detta
ögonblick. Dina händer lena, mjuka, ditt babyhull och dina runda kinder. Innan gängligheten,
innan trädklättringen. Innan trotset och långt innan moppen. Så ska jag alltid
minnas dig, så ska jag alltid dra mig till minnes, när du snarkade tyst i den
lilla sängen. När du växer, när du stretar och sliter, separerar dig från mig. När
det är tungt och svårt, och när du vill bort. Då ska jag alltid minnas just
detta ögonblick. Den här kvällen i maj, när du somnade i mitt knä, mitt i
bolibompa.
Visar inlägg med etikett kärlek. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett kärlek. Visa alla inlägg
onsdag 2 maj 2012
Beundran
lördag 6 augusti 2011
Å vad ja älskar dej
Å ja älskar dej å ja älskar dej tills du inte går å älska mer
å då hatar ja dej å då hatar ja dej tills du spricker av hat
å då lagar ja dej å då lagar ja dej så jag kan älska dej igen
tisdag 19 juli 2011
Att snava
”Det är ingen fara. Jag tar emot dig om du snavar” sa du. Och jag föll och du tog emot mig. Och det var på en gång ofantligt pinsamt och alldeles underbart. Och jag kände det där pirrandet som man gör när man är nära någon första gången. När vi talar om det nu så säger du alltid att jag snavade med vilje och jag skrattar och säger att det inte är sant men jag tycker om att du tror det och kanske var det inte helt oavsiktligt ändå. Kanske har jag bara glömt. Och så får du någon okynnigt i blicken och frågar om jag inte är orolig att någon annan flicka ska snava när du guidar någon grupp men då säger jag helt allvarligt att de får ramla bäst de vill. Men du skulle bara våga ta emot.
måndag 20 juni 2011
Trasig
Hon är en lerklump som inte går att forma
En blomma som aldrig slår ut
Ett sargat stycke människa
Som alltför många trampat
Sönder
Han tror att han kan älska henne
Att han kan laga
Men hur mycket han än klistrar med sin kärlek
Är hon fortfarande
Trasig
lördag 14 maj 2011
Romeo och Julia
Godmorgon, och förlåt för igår
Det blev fel, något som jag inte menat
De ser på varandra och suckar,
nu blev det så här igen
Förväntningar, besvikelse
Varje morgon lite mera främlingar
Jag saknar dig
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)