Ja! Jag är beroende. Hopplöst hjälplöst beroende. Jag kan inte sluta när jag vill. Vill inte heller. Jag behöver små små fötter att lukta på, killa, nypa i tårna. Jag klarar mig inte utan slemmiga pussar med öppen mun, eller ett kiknande skratt när jag ropar ”tittut!”. Jag skulle förmodligen inte heller överleva utan skrikiga nätter och hutlöst tidiga mornar, att sopa makaroner från köksgolvet och torka snoriga näsor.
Ja! Jag är beroende! En stackars pundare som varje morgon suktar efter att röra grötpulver med lagom varmt vatten till lagom konsistens. Längtar efter dagens första blöja med samma konsistens. Kan inte hålla mig från att nypa i mjuka kinder, stryka sidenglansigt hår, trycka ett finger lagom hårt i tjocka dunkuddemagen.
Ja. Jag är beroende. Vill inte för en sekund vara utan alla underbara småttigheter.
