-Är det något ni undrar över?
Läkaren har vita kläder och en vänlig uppsyn. Hon luktar lök, som gamla tanter brukar göra, fast hon knappast kan vara över femti. Det är så mycket jag undrar över. Kommer jag älska det här barnet lika mycket som de andra? Kommer hon få bli gammal? Vuxen? Börja skolan? Kommer de andra barnen reta henne? Kommer människor tycka synd om henne eller skratta åt henne? Men ingen av mina frågor kan hon svara på. Hon vill säkert väl, och om jag sitter kvar här längre kommer hon vilja rekommendera mig att prata med en kurator eller psykolog. Det vill jag inte. Jag vill bara sätta mig i bilen och slå på radion och vara på väg hem.
-Nej, det är bra.
Jag reser mig och går ut ur rummet och vet att inget kommer bli sig likt igen.
