Om att vara populär

Tur att man var populär i skolan i alla fall. Så att man slapp vara ensam. Sofia du som är så snäll visst kan väl Angelica få sitta med dig sa fröken och alla visste att snäll betydde ful och att de satt där i hörnet inte för att de var snälla utan för att de var fula. Töntiga och lite äckliga. Och jag hade bänken brevid Jennifer som tuggade Jenka i smyg till och med på gympan och hade en brorsa som gick i högstadiet och körde moppe. Ja det är tur att man var populär i skolan i alla fall. Så att man fick vara med på listan med de snyggaste tjejerna. Vi brydde oss inte om den där listan som killarna skrev i klassen nej vi brydde oss inte så länge vi fanns med och det visste vi att vi gjorde. Men det är tur att man var populär i skolan i alla fall. Så att man fick vara med om ett och annat. Fick vara eftertraktad ja kanske till och med lite älskad och när killarna drog med en in på toan var man speciell och hade nästan lite bröst och långt hår och de gjorde som de gjorde de var bara pojkar, eller hur? Och det är tur att man var populär i skolan i alla fall och fick åka moped med Jennifers brorsa och känna vinddraget och lukten av hans skinnjacka och sminka sig och dricka folköl bakom biblioteket och tjuvröka. Hångla med nån kille som inte visste vad man hette men visst tyckte han om mig eller hur och komma hem för sent med röklukten i kläderna och munnen. Tugga Stimorol och smyga bakvägen. Blanda pappas whisky med vatten och tro att han inte märkte något halsa höger vänster med Sprite och låtsas att det var gott. Ja jävlar vilken tur att man var populär i skolan men inte fan skulle jag göra om det.