Oreda

Det var dags nu att ta tag i oredan. Försöka sortera och se vad som skulle vara kvar, och om det fanns saker därinne som rent av kunde skada någon. Hon ville inte ta hjälp av någon, fast hon visste attde kanske skulle underlätta. Ville inte att någon annan skulle vara där inne och rota. Hitta saker som hon inte ville visa någon. Men vart skulle hon börja? Så många tankar, minnen, känslor och funderingar, att hon knappt visste vad som var hennes eget längre. Det behövde klaras ut och analyseras. Hon hämtade en gammal skrivbok och satte sig vid köksbordet. La ihop tidningarna till en hög, räkningarna till en annan, och så tog hon tag i närmaste lösa tråd och började nysta. ”Jag önskade alltid att du skulle orka älska hela mig, inte bara de bitar som jag själv redan visste var älskvärda. Att du hade kunnat älska hela mitt röriga jag, mina omanglade lakan och min utväxta frisyr. Det var min första önskan, min vilja, mitt eget....