-Jag håller med om att det är beklagligt att det blivit såhär, men vi kan inte ta ansvar för den här typen av händelser.
Men om vi inte kan ta ansvar, vem kan ta det då? Vem kan bära det tungt på sina axlar eller hålla det försiktigt mellan tummen och pekfingret? Ta ansvaret och hålla kvar det, utan att lämna det vidare. Utan att kasta det som en het potatis ingen vill hålla i tillräckligt länge för att bränna sig. Vem vågar, och vem orkar? Vem kan stå kvar när det blåser hårt, säga att det var mitt fel, att ansvaret är mitt? Ta på sig skulden och skammen, spott och spe, rida ut stormen.
Jag tror att det fanns sådana människor, förr i tiden.
...och nu för tiden är alla byråkratiskt bevandrade och medietränade så de vet vad de ska säga när någon utkräver ansvar.
SvaraRaderaAng kommentar hos mig för flera veckor sedan. Sofia och Martin och alla längre projekt ligger på is över sommaren. Har inte riktigt ro att hålla på med mig själv. Eller om jag ska gnälla självförtroendet sviktar.
Har ofta undrat varför ingen, säger ingen, som begått ett brott, ställer sig upp och säger: Ja, det var jag som gjorde det, jag tar på mig fulla ansvaret och accepterar straffet. Har väl sällan skett :-)?
SvaraRaderaBlåser vindarna hårdare nu än förr tro?
SvaraRaderatänk vilken skillnad det skulle vara på hela samhället om vi gjorde så! framförallt dom där som säjer sig ta ansvar o därför ska ha mer lön bland annat!
SvaraRaderajag tror du har rätt, ingen vågar stå för något idag, allt är någon annans fel...
SvaraRaderaJust det. Förr i tiden fanns det sådana människor.
SvaraRadera