Jaså nu är den här igen, den här våren som ska inspirera till än det ena än det andra. Är det bara jag som inte tycker om den?
Ja, inte så att jag inte uppskattar solljuset och inte alls det att jag har något emot krokus och tussilago. Det är bara det att det alltid är rätt lite vårblommor och takdropp jämfört med snöslask, leriga täckbyxor och grus och vägdamm.
Det är så mycket längtan och väntan i våren också, allt går liksom och svettas i en gammal Helly Hansen och väntar på att förvandlas, födas på nytt.
Och visst gör det ont när knoppar brister, när det gamla ska brytas och det nya ska upptäcka världen som ett barn. Visst gör det ont och visst är det ett skitgöra. Våren är inte bara fräsch och frisk. Allt det vita ska bli grått och hundbajset ska också tina upp i parkerna.
Kanske skulle våren kännas lite bättre om jag sänkte förväntningarna en aning och gav den en ärlig chans. Eller kanske är jag mer av en höstmänniska, helt enkelt. Jag ska berätta för dig om hösten, någon gång.
Vissa människor är höstmänniskor, så är det bara. Hösten har sina kravlösa fördelar. Kul att se dig igen.
SvaraRaderaDu är en pärla när du skriver. Blir på gott humör när jag läser din text.
SvaraRaderaJa, våren har sina baksidor, hundbajs, kloakdofter, allt grus som släpas med in ... ;-)
SvaraRaderaJa det vore skönare med våren om den var lite kravlösare.
SvaraRaderaUnderbar text och skulle vilja läsa om din höst :)
SvaraRaderaVi hoppar till sommaren i år:)
SvaraRaderaKul att läsa en text av dig igen! Tja måste älska våren även om den ofta är slaskig, kall och blåsig :-).
SvaraRadera