måndag 22 januari 2018

Det drar kallt nu

Det drar kallt nu
Bäst att täta alla springor
och stänga till
Där ute blåser snålvinden
och kylan smyger på
Det drar kallt nu
Bäst att hålla värmen
och stänga till
Där ute är det stormigt
på ett och annat sätt
Det drar kallt nu
Dra igen dörrn
Stäng till

Det drar kallt nu

tisdag 9 januari 2018

Alla dessa moderna apor

Det går nog aldrig att vara riktigt beredd på att se en gorilla med handsfree. Eller en orangutang på longboard med vita converse och en bakvänd keps med bokstäverna N och Y broderade i ett sorts monogram för världens modernaste stad. Det går nog aldrig att vara förberedd på alla dessa moderna apor, men mest förvånad av allt blev jag ändå när en schimpans med solbrillor tagit Bagges plats i Idol-juryn.

(Meningen lyder: "I vilket fall dyker de moderna gorillorna, orangutangerna och schimpanserna upp ur ingenstans." Från boken "Lucy" som handlar om det paleoantropologiska vetenskapsområdets historia)

måndag 8 januari 2018

Kroppsspråk

-Nu är det nu! säger han och tar hennes hand. Den är fuktig och lite kall och hennes arm knottras i den ljumma sommarkvällen. Handen tvekar, drar sig en aning tillbaka och skakar till, knappt kännbart. Kanske har han inte ens märkt det. 
-Nu är det nu! upprepar han och vänder sig om. Hennes ögon tvekar också nu. Blinkar, blundar, släpper en tår till kinden. Den andra handen tröstar, torkar, gömmer ansiktet för hans blick och hans besvikelse. Nu är det nu. Bara nu, och aldrig mer. Nu är det nu som de har väntat på, och just nu tvekar hennes kropp, benen vill inte gå mer, axlarna skakar och munnen. Munnen säger att den inte vill. Munnen tar ifrån henne det nu som hon har väntat på. Munnen, handen, ögonen och benen. Han går. Handen släpper hans så lätt som aldrig någonsin. Han går och hon står kvar. Hon trycker handen mot örat. ”Nu.” viskar den, ”Nu. Är det Nu.”

torsdag 4 januari 2018

Efter

Du måste lära känna dina föräldrar två gånger. Först en gång som barn, och sen igen som vuxen. Du tror att de är samma människor men de är inte det. Först kanske du blir besviken, men sen kommer du märka att du älskar dem ännu mer.
När du själv är ett barn ser du dem ur dina ögon. När du lär känna dem som vuxen ser du dig själv ur deras ögon. Kanske är det då du börjar acceptera dig själv. Bara du tillåter det. Bara det inte är för sent.