torsdag 30 juni 2011

Undrar


-Är det något ni undrar över?
Läkaren har vita kläder och en vänlig uppsyn. Hon luktar lök, som gamla tanter brukar göra, fast hon knappast kan vara över femti. Det är så mycket jag undrar över. Kommer jag älska det här barnet lika mycket som de andra? Kommer hon få bli gammal? Vuxen? Börja skolan? Kommer de andra barnen reta henne? Kommer människor tycka synd om henne eller skratta åt henne? Men ingen av mina frågor kan hon svara på. Hon vill säkert väl, och om jag sitter kvar här längre kommer hon vilja rekommendera mig att prata med en kurator eller psykolog. Det vill jag inte. Jag vill bara sätta mig i bilen och slå på radion och vara på väg hem.
-Nej, det är bra.
Jag reser mig och går ut ur rummet och vet att inget kommer bli sig likt igen.

onsdag 22 juni 2011

Om en sevärdhet

Jag var elva år och mamma hade tagit mig med till Paris första gången. Det var vår, och jag hade fått en ny vårjacka innan vi for, en hallonröd, och ett par vita tygskor. Och det var precis så underbart som det borde vara när man är i Paris. Vi gjorde allt man ska göra. Eifeltornet, Sacre Cour, Notre Dame och Versailles. På Louvren fanns en enda tavla som jag kände till. Det var med spänd förväntan jag gick genom salarna med gigantiska kungaporträtt och vita statyer utan armar. Visst hade jag sett henne, många gånger, men det måste vara något alldeles speciellt att se henne i verkligheten, den bilden som konstnären faktiskt själv hade målat.

Så kom vi äntligen fram till den långa korridoren där hon skulle finnas. Jag såg genast var det måste vara eftersom en stor klunga människor trängdes på ett och samma ställe. Kvickt smet jag ifrån mamma och trängde mig förbi alla vuxna ben. Till sist stod jag längst fram i hopen av åskådare. Där hängde hon. Liten och ganska ful. Ingen storslagen tavla, ingen vidare vacker kvinna. Fanns det en enda sak i mitt underbara Paris som gjorde mig besviken, då var det Mona Lisa.

tisdag 21 juni 2011

Ärliga Elsa


Man ska vara ärlig, det hade Elsa fått lära sig sedan barnsben, och det var något hon tänkte hålla på. Därför sa hon heller inte så mycket, utan hade istället sitt solvarma leende som hon fyrade av när hon inte ville ljuga. Många trodde därför att Elsa var blyg, men så var alltså inte fallet, utan hon var bara förhindrad att utbyta artighetsfraser i stil med ”trevligt att träffas” och ”vilken underbar kappa”.

På Edbergs Konfektion där Elsa arbetade kom det in damer som ville prova kjolar och klänningar och få råd om vad som passade och inte. Detta var ett särdeles pikant problem för Elsa och hennes genomärliga person. Damerna brukade stå i provrummet och vrida och vända på sig i timmar iförda olika kreationer. För det mesta blev de förtjusta i något plagg som de inte alls passade i. En hade för korta ben för kjolens längd, en annan för breda höfter för klänningsmodellen. Herr Edberg var mycket noga med att man inte fick förolämpa kunderna, och det hade Elsa heller ingen lust till. Därför stod hon dagarna i ända utanför provrummet och bara log, tills det värkte i käkarna. Och det var så det hände sig att Elsa blev herr Edgrens bästa försäljare på Edgrens Konfektion i Nordmaling och sedemera även delägare i företaget.

Ärlighet lönar sig!

måndag 20 juni 2011

Lisa del 10


Varför farmor hade kommit för att hälsa på dem den där gången förstod inte Lisa. De brukade nästan alltid träffa farmor ute på torpet. Hon trivdes bäst där och kom inte gärna till stan. Ännu märkligare var det att hon skulle följa med till kyrkan. Hos farmor fick man inte ens be bordsbön, och hennes bokhylla var full med böcker, men inte en enda bibel eller psalmbok. Det var väl mammas idé. Hon ville så gärna att alla människor skulle tro på Jesus Kristus och få evigt liv. 

När Lisa och hennes familj klev ur bilen utanför kyrkan stod några av mammas kyrkvänner där och väntade på dem. Farmor skakade på huvudet och började muttra för sig själv.
- Snälla mamma, ta det lugnt nu.
Pappa la en arm om hennes axlar och tog henne i handen med den andra och började leda farmor mot kyrkan. Med motvilliga steg kleg hon genom kyrkporten och in i kyrksalen. Kyrkan var redan halvfull. Då slet sig farmor loss från pappa och stampade ner en fot i det hårda stengolvet. Det ekade i hela kyrkan och folk vände sig om.
- Tvi! På den här platsen skulle aldrig ha byggts någon Kristi kyrka!
Farmors röst ekade runt i kyrkan i vad som kändes som flera minuter. Allas ögon var på Lisas familj. Lisas pappa tog farmor i ena handen och Lisa i den andra och gick ut i bilen. Ögonbrynen var nertryckta i ansiktet och munnen ihopknipen. I bilen var de tysta. Länge. Farmor såg ledsen ut, pappa arg. Lisa tittade på allt som flög förbi – hyreshus, stora skolan, busshållplatser, Labans hus, det trasiga staketet. När de var hemma var pappas ögonbryn nästan som vanligt.
- Var du tvungen att göra såhär mamma? Carina vill ju bara väl, det vet du. Kan du inte bara vara en vanlig farmor någon gång?
Men Lisa ville inte ha någon vanlig farmor. På kvällen låg farmor brevid henne i sängen och viskade sagor.

- Det finns platser som inte männskan får bygga på Lisa. Det finns andra i den här världen som måste få plats också, inte bara människor och kyrkor. Lägg dig ner och blunda gumman så ska jag berätta. Bara blunda och lyssna. Du förstår när jag var barn, då fick vi lära oss att visa respekt för skogens varelser.
Farmors röst var lite hes men mjuk. När kvällen blev sen och det blev mörkt i rummet blev den en saga som blev en dröm som bleknade bort.


Lisa del 9


Lisa och Pix ser på varandra, stilla, i vad som känns som flera minuter. Så fortsätter han plötsligt sin berättelse med hög och klar röst.
- Det var inte bara mitt folk som ni människor vänt er ifrån. Och nu när så många årstider gått börjar det lyftas protester. De som ni kallar Troll, har liksom människorna förökat sig och blivit så många att de inte längre ryms i de mest avlägsna bergen. De har trångt om plats för sina stora familjer och står redo att flytta närmare människornas hem. Och Vittra, som i många årstider talat om hämd för människornas tappade respekt, ryktas ni ha samlat på sig så mycket trolldomskraft, att de är redo att ta en strid för sin rätt. Och ändå är dessa hot inte de största. Det största kommer inifrån människorna själva. Men det ska vi prata om mer en annan dag. Du måste ta dig hem så du inte förfryser. Men Lisa, lyssna noga nu. Du får inte vakna här. Då kommer du inte kunna se mig mer, du måste vara kvar i drömmen. reda Allt kommer kännas som vanligt, men ändå inte. Åk hem och sov Lisa. Imorgon ska du leta reda på alla dina gamla sagor. 
- Svar på alla mina frågor, hur blev det med det? säger Lisa rätt ut i luften. Pix har redan försvunnit bland buskar och stenar. 

När Lisa kommer in genom dörren ropar mamma. Hon låter glad och nyfiken, såklart.
- Hej gumman! Hur har ni haft det? Var det många tjejer från skolan där?
- Mmm, några stycken, svarar Lisa undvikande. Hon vill inte svara på en massa frågor nu, orkar inte hitta på.
- Vad gjorde ni då?
- Men mamma. Inte vet jag, vi hängde väl bara. Tittade på film.
- Jaja, jag vet. Jag ska inte fråga så mycket, ni vill vara ifred, det är klart. Kom och sätt dig här så ser vi det här tillsammans. Det är en tv-serie mamma brukade följa. Lisa kryper upp i soffan i soffan brevid mamma och stoppar fötterna under en kudde. När hon lutar sig tillbaka i den mjuka soffan känner hon hur trött och frusen hon är. Tv-serien blinkar förbi på skärmen utan att Lisa orkar förstå vad som händer eller varför, och ett par minuter senare sover Lisa gott. Den sista tanken som fladdrar förbi är ett eko av Pix ord. ”Imorgon ska du leta reda på alla dina gamla sagor.”

Trasig


Hon är en lerklump som inte går att forma
En blomma som aldrig slår ut
Ett sargat stycke människa
Som alltför många trampat
Sönder

Han tror att han kan älska henne
Att han kan laga
Men hur mycket han än klistrar med sin kärlek
Är hon fortfarande
Trasig