torsdag 16 juni 2011

Komplicerat


-Det är lite komplicerat, säger hon undflyende. Han svarar på klingande Lulemål.
-Det e väl int nå komplicerat? Du vill int träff mej mer bara.
-Nej, nej, så är det inte alls, det har inte med dej att göra. Jag behöver bara lite tid för mig själv just nu.
-Äsch då, jag vet väl att ja int e nån skönhet. Int e de nå konstigt eller?
Hon suckar och lite besvärat och vrider händerna ur hans.
-Nej men det är inte du, jag lovar, det har inte med dej att göra!
-Så du har träffat en ann då?
-Nja.. det är som sagt lite komplicerat.
Han rycker på axlarna och reser sig från bordet.
-Ja, jag älskar dej int om du nu trodd de. Så de kanske int behöv bli så komplicerat.

9 kommentarer:

  1. Ha, vilken snopen slutreplik, snyggt!

    SvaraRadera
  2. Ler och hör hans underbara dialekt klart och tydligt.
    Bra slutlinje
    Angående min text så stämde dina vibbar.
    Kvinnan var olyckligt kär i en kille som lekte med hennes känslor dränker både sig och honom.

    SvaraRadera
  3. som en axelryckning, hans detta avslut på hennes komplicerade situation, bra!

    SvaraRadera
  4. Ja den var bra! Och slutet... :-D.

    SvaraRadera
  5. Jättebra dialog med dialekten underbart skriven, ofta har jag svårt för att läsa dialekt, här fungerar det fint - och slutrepliken är härligt koncis!

    SvaraRadera
  6. Som skuret ur verkligheten. Har träffat dem bägge två. Jättebra.

    SvaraRadera