måndag 20 juni 2011

Trasig


Hon är en lerklump som inte går att forma
En blomma som aldrig slår ut
Ett sargat stycke människa
Som alltför många trampat
Sönder

Han tror att han kan älska henne
Att han kan laga
Men hur mycket han än klistrar med sin kärlek
Är hon fortfarande
Trasig

8 kommentarer:

  1. Sorgligt. Tror hon måste klistra ihop sig själv.

    SvaraRadera
  2. Fin, men sorglig text.

    SvaraRadera
  3. Håller med Kalle Byx, men det tar tid att komma tillbaka om man fått självuppfattningen är svårt sårad. Smärtsamt.

    SvaraRadera
  4. Håller med Byx. Det är svårt att klistra ihop bitar som inte riktigt passar

    SvaraRadera
  5. Precis som Kalle säger. Bra fångat. Bra skrivet. Många har nog upplevt det. Vet själv att jag varit där!

    SvaraRadera
  6. Bra!! Och svårsmält sanning för alla som hoppas få rädda/räddning genom kärlek. Bitarna måste man själv få tillbaka på rätt plats innan det finns nån glädje med klistret. Genial bild.

    SvaraRadera