Jag vet att det inte var mitt fel, men det var mitt fel.
Jag vet att jag var för liten, men jag var samma jag som nu.
Jag vet att jag måste släppa, men jag håller kvar.
Jag vet att livet händer nu, men jag händer då.
Hur gör man "gå vidare"?
Vem är jag på andra sidan?
Finns jag på andra sidan?
Förlåt. Jag förlåter dig. Jag förlåter mig. Jag kan aldrig förlåta. Jag kan aldrig förgråta.
Ur handen i muggen, ur muggen i hinken. Ur den lilla hinken som rymmer två liter och ner i den stora som rymmer tio liter. Och så börjar det om. Händerna mer och mer blålila eftersom de stora hinkarna fylls. Stövlar som klampar genom riset, en förstärkt byxbak som slår sig ner på en tuva. Ryggar som böjs, munnar som suckar och längtar efter kaffe eller saft. Vi plockar för hand. För att inte förstöra riset, säger mamma. Det tar tid men bären är redan rensade när vi kommer hem med bakluckan full av stora hinkar. Nästan allt ska kokas, syltas, saftas, fyllas i stora höganäskrus och tomma glasflaskor som sköljts med Atamon. Det är ett bra blåbärsår i år. Pappa har gått och tittat på riset hela sommaren, likaså på hallonbuskarna, lingontuvorna uppe på björnbacken. Planerat, funderat. Vi har ont om lingon i matkällaren, det var skralt förra året. Men det vore ansvarslöst att inte ta till vara ett sådant blåbärsår. Vi får klara oss på tre krukor lingon, resten får fyllas med söt och god blåbärssylt. Ingen klagar, alla vill ha sylt på pannkakorna i vinter. Och nästa vinter.
"Du måste plocka av varje ris ordentligt" säger mamma till Robin. "Vi lämnar inga bär även om de är små. I handen, sedan i muggen. fem muggar till så har du fyllt din hink, så blir det saft och bulle." Robin plockar de största bären från de fullaste risen. Jag går bakom och plockar av. Mamma tittar på mig och vi skrattar och skakar på huvudet. Han är så liten, men snart ska han också lära sig. Plocka av varje ris, i handen, i muggen, i hinken. Min stora hink är snart full. Förra året tömde jag min lilla hink i mammas stora, men i år har jag fått en egen. Solen steker i nacken och jag har skavsår på min högra häl. Nästan alla mina klasskompisar har köpesylt, men det säger jag inte till mamma och pappa. Köpekakor har de också, Ballerina och Singoalla. Vi har veteflätor, hallongrottor och till kalas gör mamma drömmar eller rullrån. Vetebrödet växer i munnen. Jag brukar doppa i saften fast bara när inte pappa ser såklart. Rullrånen växer inte. De frasar som nymanglade lakan i munnen och smakar sött som sirap. Vaniljglass med rullrån och blåbärssylt, det ska jag önska mig till födelsedagen i år.
