tisdag 21 juni 2011

Ärliga Elsa


Man ska vara ärlig, det hade Elsa fått lära sig sedan barnsben, och det var något hon tänkte hålla på. Därför sa hon heller inte så mycket, utan hade istället sitt solvarma leende som hon fyrade av när hon inte ville ljuga. Många trodde därför att Elsa var blyg, men så var alltså inte fallet, utan hon var bara förhindrad att utbyta artighetsfraser i stil med ”trevligt att träffas” och ”vilken underbar kappa”.

På Edbergs Konfektion där Elsa arbetade kom det in damer som ville prova kjolar och klänningar och få råd om vad som passade och inte. Detta var ett särdeles pikant problem för Elsa och hennes genomärliga person. Damerna brukade stå i provrummet och vrida och vända på sig i timmar iförda olika kreationer. För det mesta blev de förtjusta i något plagg som de inte alls passade i. En hade för korta ben för kjolens längd, en annan för breda höfter för klänningsmodellen. Herr Edberg var mycket noga med att man inte fick förolämpa kunderna, och det hade Elsa heller ingen lust till. Därför stod hon dagarna i ända utanför provrummet och bara log, tills det värkte i käkarna. Och det var så det hände sig att Elsa blev herr Edgrens bästa försäljare på Edgrens Konfektion i Nordmaling och sedemera även delägare i företaget.

Ärlighet lönar sig!

7 kommentarer:

  1. Underbar slutkläm!

    SvaraRadera
  2. Gillar jättemycket. :)

    SvaraRadera
  3. Klockrent! Man bör alltid säga sanningen, men alla sanningar bör inte sägas. Kan man väl säga.

    Nordmaling är för övrigt mina hemtrakter. Om det inte finns fler Nordmalingar så klart.

    SvaraRadera