torsdag 2 augusti 2012

Den snällaste elakheten

När allt rasade runt omkring dem, hade de i alla fall varandra. De satt på bryggan en kväll och han var tretton år och ville så gärna kyssa henne. Då sa han det som hon alltid skulle minnas som den snällaste elakheten eller kanske den elakaste snällheten.

"Jag tycker inte att du är äcklig i alla fall." Han sa det med eftertryck så att hon skulle veta att det var sant. "Alla andra killar i klassen tycker att du är äcklig men jag vill vara med dig i alla fall."

Hon sträckte på foten så att den precis nådde vattenytan. Han skulle inte få kyssa henne idag heller.

8 kommentarer:

  1. En text som gör ont att läsa. Det är alltid lika roligt att se sig här.

    SvaraRadera
  2. Ja... elakt men snällt. Smärtfyllt. En blyg liten kille som inte visste riktigt vad han sa, kändes det som. Bra och mångbottnat.

    SvaraRadera
  3. Åh! Väldigt bra skrivet

    SvaraRadera
  4. Åh så hemskt. Urbra skrivet.

    SvaraRadera
  5. Så rart att man nästan inte märker elakheten. Skickligt.

    SvaraRadera