måndag 30 maj 2011

En sen seglast

Augustinatt.
Dammens vatten är skenbart mörkt
som änglavingar, molnstrimmor
och snö
Luften surrar
av omisskännliga ljud
det eviga småpratet
saker som måste bestämmas

Han gråter ensam
i den kvava, stilla natten
i en båt av näckrosblad
över en plan som snöpligt gick om intet
Hans trollsländsvingesegel blåste sönder
och tågvirket av spindeltråd
brast så lätt
Man kan nog ändå inte segla så långt
en fis

1 kommentar: