måndag 20 juni 2011

Lisa del 10


Varför farmor hade kommit för att hälsa på dem den där gången förstod inte Lisa. De brukade nästan alltid träffa farmor ute på torpet. Hon trivdes bäst där och kom inte gärna till stan. Ännu märkligare var det att hon skulle följa med till kyrkan. Hos farmor fick man inte ens be bordsbön, och hennes bokhylla var full med böcker, men inte en enda bibel eller psalmbok. Det var väl mammas idé. Hon ville så gärna att alla människor skulle tro på Jesus Kristus och få evigt liv. 

När Lisa och hennes familj klev ur bilen utanför kyrkan stod några av mammas kyrkvänner där och väntade på dem. Farmor skakade på huvudet och började muttra för sig själv.
- Snälla mamma, ta det lugnt nu.
Pappa la en arm om hennes axlar och tog henne i handen med den andra och började leda farmor mot kyrkan. Med motvilliga steg kleg hon genom kyrkporten och in i kyrksalen. Kyrkan var redan halvfull. Då slet sig farmor loss från pappa och stampade ner en fot i det hårda stengolvet. Det ekade i hela kyrkan och folk vände sig om.
- Tvi! På den här platsen skulle aldrig ha byggts någon Kristi kyrka!
Farmors röst ekade runt i kyrkan i vad som kändes som flera minuter. Allas ögon var på Lisas familj. Lisas pappa tog farmor i ena handen och Lisa i den andra och gick ut i bilen. Ögonbrynen var nertryckta i ansiktet och munnen ihopknipen. I bilen var de tysta. Länge. Farmor såg ledsen ut, pappa arg. Lisa tittade på allt som flög förbi – hyreshus, stora skolan, busshållplatser, Labans hus, det trasiga staketet. När de var hemma var pappas ögonbryn nästan som vanligt.
- Var du tvungen att göra såhär mamma? Carina vill ju bara väl, det vet du. Kan du inte bara vara en vanlig farmor någon gång?
Men Lisa ville inte ha någon vanlig farmor. På kvällen låg farmor brevid henne i sängen och viskade sagor.

- Det finns platser som inte männskan får bygga på Lisa. Det finns andra i den här världen som måste få plats också, inte bara människor och kyrkor. Lägg dig ner och blunda gumman så ska jag berätta. Bara blunda och lyssna. Du förstår när jag var barn, då fick vi lära oss att visa respekt för skogens varelser.
Farmors röst var lite hes men mjuk. När kvällen blev sen och det blev mörkt i rummet blev den en saga som blev en dröm som bleknade bort.


2 kommentarer:

  1. Farmor verkar fylld av berättelser, intressant karaktär!

    SvaraRadera
  2. jag gillar verkligen den här berättelsen, ser fram emot mer

    SvaraRadera