En sen seglast

Augustinatt.

Dammens vatten är skenbart mörkt

som änglavingar, molnstrimmor

och snö

Luften surrar

av omisskännliga ljud

det eviga småpratet

saker som måste bestämmas

Han gråter ensam

i den kvava, stilla natten

i en båt av näckrosblad

över en plan som snöpligt gick om intet

Hans trollsländsvingesegel blåste sönder

och tågvirket av spindeltråd

brast så lätt

Man kan nog ändå inte segla så långt

på

en fis