Generositet

- Tack ädle herre för er generositet.

Kvinnan neg djupt när hon tog emot mynten i sin framsträckta hand. Mannen med den fina kostymen  och den välfyllda penningpungen stirrade på henne.

- Generositet?

Den djupa rösten var hård, kanske ilsken.

- Du ger din tid till ägarna av fabriken, din rygg och dina ben åt de tunga maskinerna du arbetar vid. Du ger din kropp till din man, ditt hjärta till dina barn. Din omsorg ger du till alla som behöver den. Du ger ett strålande leende till var och en som du möter om morgonen och halva din lunch till den unga, ensamma mamman som arbetar brevid dig. Hur har du mage att kalla detta generositet? Dessa ynka, slitna mynt, knappt en bråkdel av min förmögenhet. Om jag, och fler med mig, hade förmågan att vara generös som du, så skulle världen kanske vara en bättre plats att leva på.

Kvinnan tittade förvånat efter honom och gick sedan vidare mot sitt arbete, som vanligt med ett generöst leende på läpparna.