Alldeles stilla, ögonen slutna som om hon sov. Det stack till i hennes ena fot, och en envis hårslinga hängde ner över ansiktet, men hon rörde inte en muskel. Ändå var hon på helspänn.
Hon hörde hur de var påväg. Snart skulle de komma till henne och då skulle hon vara beredd. De skulle inte ana att hon hört deras planer.
Så öppnades dörren. Hon vågade knappt andas. Nu handlade det om sekunder. Det var dags att öppna ögonen.
- Ja må hon leva, ja må hon leva, ja må hon leva uti hundrade år!
Vilken härlig vändning det tog. Jag anade nästan oråd där i början men så blev det så där kalastrevligt sista raden. Härlig känsla :)
SvaraRaderaPrecis så där var det! Du lyckas fånga känslan.
SvaraRaderaHåller med Malin. Jag trodde något hemskt var på gång
SvaraRaderaRafflande!
SvaraRadera-Spännande känsla.
SvaraRaderaLäskigt spännande med härligt twist på slutet! :)
SvaraRaderaMysigt... bra
SvaraRaderaHärlig vändning verkligen.
SvaraRaderaVilket drama:) Fint.
SvaraRadera=) kommer ihåg känslan!
SvaraRaderamycket bra, man blev glad.
SvaraRaderaJättebra uppladdning och vändning.
SvaraRadera