Kung Gräs

Mitt i Melodikrysset blir han tvungen att springa ut igen. ”Förbannade ungar! Håll er på er egen gård!” Morgonrocken fladdrar i vinden som en kungamantel. Men det är ett sorgligt kungarike han regerar i. Innerväggen i köket är fläckvis mörk av en rejäl vattenskada. Det regnar in under taket, och han har inte kommit sig för att anlita någon som tar hand om det. På väggarna hänger samma tapeter och samma tavlor som när han flyttade in för fyrtio år sedan. Ekparketten i vardagsrummet har släppt på sina ställen, och på toaletten luktar det som i en massafabrik. Det enda som är perfekt är gräsmattan.

Varje år, den 1:a maj, krattar han gräsmattan. Ja, om årstiden tillåter, såklart. Några veckor senare, alldeles innan väderflickan på tv flaggat för nattregn, breder han omsorgsfullt ut ett lager hönsgödsel. Grannarna får tåla lukten, det bryr han sig inte om. Gödslet ska på tre gånger under sommaren, med exakt fem veckors mellanrum. Däremellan klipper han två gånger i veckan gräset till en perfekt längd samt ansar kanterna mycket noga. De ska vara raka och fina. Han drar försiktigt upp eventuella maskrosor med hela roten innan de hunnit gå i blom och sprida sina helikopterfrön till andra delar av kungadömet. ”Kung Gräs” kallas han allmänt bland barnen i kvarteret. Ja, bland de vuxna också, men inte så någon hör.

Så länge det inte regnar övervakar han gräsmattan från sin solstol på den lilla stenterassen på framsidan. Bara för att äta, eller som nu, lyssna på Melodikrysset, beger han sig in i huset. Sätter sig vid köksfönstret, naturligtvis, där han har bästa utsikten, och gör den nödvändiga innesysslan. Då passar de naturligtvis på. Ungjävlarna. De tävlar om vem som vågar springa längst in på gräset. Kanske till och med rycka ett strå eller en liten tuva. Och han blir tvungen att springa ut. ”Jag måste skaffa mig en sån där sladdlös radio med batterier.” tänker han för sig själv.