Orkar inte gå på tå längre, och skorna klämmer både bak och fram. Har tassat fram som en ballerina så länge, nu får det vara nog. Alla dina ord. Alla dina gömda löften som aldrig blev sanna. Nu tar jag av mig tåspetsskorna, och klampar in på ditt nybonade golv med skitiga foppatofflor. Hälen först, klamp, klamp. Om du inte tål det ska jag klampa ut igen, utan löften, utan ånger och utan skoskav.
ingen bra tillvaro att trippa på tå för någon annan på det viset. klampa på bara!
SvaraRadera